Hopp til innhald

Fjernsjakk

Frå Wikipedia – det frie oppslagsverket
(Omdirigert frå Postsjakk)
Sovjetisk postkort for fjernsjakkspel.

Fjernsjakk er sjakk som blir spela over avstand med ulike former for kommunikasjon.

Dette har tradisjonelt skjedd som postsjakk, med brev eller postkort. Dei siste åra har fjernsjakk i stor grad i staden blitt spela ved å bruke ei fjernsjakk-datamaskin til å kommunisere trekka, og til ei viss grad også ved ebrev.

Fjernsjakk har elles blitt spela ved bruk av dei fleste former for kommunikasjon, frå telegraf på 1800-talet, til seinare telefon, teleks og telefaks. Brevduer skal også ha blitt brukt.

Fjernsjakk står i motsetnad til nærsjakk, der spelarane sit ved eit sjakkbrett samtidig. Det blir også rekna som nærsjakk viss spelarane ikkje sit på same stad, men der trekka blir overført fortløpande, slik at partiet blir avvikla innanfor vanlege rammer for tenketid for nærsjakk.

Særtrekk ved fjernsjakk

[endre | endre wikiteksten]

Det karakteristiske ved fjernsjakk er såleis både den geografiske avstanden mellom spelarane, og at det blir spela med mykje lenger tenketid enn nærsjakk. Tenketida kan variere etter kva som blir avtalt mellom spelarane, eller bestemt for den einskilde turneringa, men har tradisjonelt vore f eks 30 dagar på 10 trekk. Eit fjernsjakk-parti kan såleis vare frå nokre dagar, når det blir spela via ei datamaskin på nettet, eller via ebrev. Og det kan ta opptil fleire år når det blir spela via post mellom spelarar i ulike land.

Fjernsjakk er ulik nærsjakk på fleire måtar. I nærsjakk blir det vanlegvis spela berre ein mot ein, når ein ser bort frå simultan-oppvisningar. I fjernsjakk har spelarane oftast mange parti i gang samtidig, og deltar gjerne i fleire turneringar samtidig også. Somme fjernsjakk-spelarar kan ha meir enn hundre sjakkparti i gang samtidig.

Tenketida i fjernsjakk er vanlegvis mellom 30 og 60 dagar for 10 trekk, med tillegg for tid for postgangen i postsjakk. Dette gjer det mogleg for spelarane å arbeide grundigare med partia, noko som gjer at spelarane sjeldnare gjer grove feil. I fjernsjakk har spelarane no vanlegvis høve til å bruke hjelpemiddel som sjakkbøker, databaser og sjakkprogram. Men det blir også arrangert turneringar der spelarane forpliktar seg til ikkje å bruke hjelpemiddel, typisk så som sjakkprogram.

Hjelp frå datamaskiner

[endre | endre wikiteksten]

Dei siste åra har det kome manga og sterke sjakkprogram, noko som har endra den tradisjonelle fjernsjakken. No trengst det ikkje berre kunnskapar om sjakk, og evne til å analysere sjakk, men det krevst i tillegg ei evne til å kunne bruke sjakkprogram og dei analysane som programma leverer. Då alle spelarar no har tilgang til dei sterkaste sjakkprogramma, så vil også spelarar med begrensa eigen spelestyrke bli i stand til å levere jamnt svært gode trekk. Dette gjer at det no er mindre avstand i resultata enn tidlegare mellom nybegynnar og meisterspelar i fjernsjakk.

Problemet blir då: Er ein menneskeleg meisterspelar pluss maskin noko særleg betre enn ein nybegynnar som berre leverer dei trekka som maskina foreslår? Til no synest dei sterkaste spelarane å ha eit overtak uansett, men sjakkprogramma blir betre for kvart år.

Organisert fjernsjakk

[endre | endre wikiteksten]

Fjernsjakk-turneringar blir arrangert av ulike organisajonar, både nasjonale og internasjonale. Den viktigaste er International Correspondence Chess Federation (ICCF). ICCF samarbeider med verdssjakkforbundet FIDE.

ICCF tildelar titlane Internasjonal meister i fjernsjakk (IM), Senior Internasjonal Meister i fjernsjakk (SIM) og Stormeister i fjernsjakk. Desse titlane tilsvarar dei titlane som Verdssjakkforbundet FIDE delar ut for nærsjakk.

ICCF arrangerer også VM i fjernsjakk. Fordi desse turneringane går over lang tid, kan dei overlappe kvarandre: I februar 2005 var Joop van Oosterom erklært som vinnar av det 18. VM i fjernsjakk, som starta i juni 2003. Medan ein måtte vente til januar 2006 før det var klart at nordmannen Ivar Bern hadde vunne det 17. VM i fjernsjakk, som starta i mars 2002.

I Noreg blir fjernsjakk organisert av Norges Fjernsjakkforbund (NFSF). Det blei grunnlagt 1. september 1945 som Norges Postsjakkforbund (NPSF), og fikk det noverande namnet sitt i 2006.

Fleire nordmenn har oppnådd suksess i sjakkforma. I tillegg til Ivar Bern kan ein nemna europameistrane Frank Hovde (1990) og Arne Vinje (1998). Laget som blei danna av Ivar Bern, Raymond Boger, Arild Haugen, Petter Stigar, Morten Lilleoren, Tor-Arne Klausen vann gullmedaljen i ICCF-OL i 2009. Anders Elgesem var ICCF-president frå 1955 til 1959.

Ulike former for fjernsjakk

[endre | endre wikiteksten]

I praksis er det no hovudsakleg tre former for fjernsjakk, der nett-basert fjernsjakk mot ei datamaskin etter kvart synest å ta meir og meir over.

Fjernsjakk via datamaskiner på nettet

[endre | endre wikiteksten]

Fjernsjakk-datamaskiner på nettet tar imot trekka frå spelarane, antan etter pålogging, eller for så vidt på kva vis om helst. Datamaskina lagrar trekka og partia i ei database, og motstandaren kan hente ut det nye trekket, og deretter legge inn sitt svar.

Ebrev-basert fjernsjakk

[endre | endre wikiteksten]

Dette synest å vere på veg ut - mellom anna pga. problem med spam og virus.

Det er framleis høve til å spele tradisjonell postsjakk, og det blir framleis arrangert turneringar der spelarane sender trekka pr post.

Nærsjakk-spelarar som har spelt fjernsjakk

[endre | endre wikiteksten]

I våre dagar er dei fleste sterke fjernsjakk-spelarane spesialistar i denne greina av sjakkspeling. Men særleg i tidlegare tider var det mange sterke nærsjakk-spelarar som også spelte postsjakk.

Olga Rubtsova vann både det vanlege nærsjakk-VM for kvinner, og postsjakk-VM. 3 postsjakk-verdsmeistrar var stormeister i nærsjakk: Jakov Estrin, Alberic O'Kelly de Galway og Viacheslav Ragozin. Tre postsjakk-verdsmeistrar var Internasjonale Meistrar i nærsjakk: C.J.S. Purdy, Mikhail Umansky og Ivar Bern. Spelarar som har mottatt stormeister-tittelen i begge disiplinar er spelarar som Ulf Andersson, Igor Bondarevsky, Aivars Gipslis, Curt Hansen, Jonny Hector, Jānis Klovāns, Olita Rause(WGM), Lothar Schmid og Duncan Suttles. Fjernsjakk-stormeistrane Janos Balogh, Olaf Barda, Jean Hebert, Jonathan Penrose og Richard Polaczek var også Internasjonale Meistrar i nærsjakk, og nærsjakk-stormeister Alexander Tolush var fjernsjakk-IM. Paul Keres, Estland, ein av dei aller sterkaste nærsjakk-spelarene gjennom tidene, spelte mange postsjakk-parti då han var ung. Verdsmeistrane i nærsjakk Alexander Alekhine og Max Euwe er også kjende for å ha spelt ein del postsjakk-parti. Ulf Andersson var rangert mellom dei første 100 på verdssjakkforbundet si ratingliste for juni 2002, samtidig som han var rangert som nr 2 på ICCF si ratingliste.

Verdsmeistrar i fjernsjakk (ICCF)

[endre | endre wikiteksten]

Årstala under er tida dei ulike VM-finalane vart spela.

# År Vinnar Nasjonalitet
01. 1950-1953 Cecil John Seddon Purdy Australia Australia
02. 1956-1959 Vjatsjeslav Ragozin Sovjetunionen
03. 1959-1962 Albéric O'Kelly de Galway Belgia Belgia
04. 1962-1965 Vladimir Zagorovskij Sovjetunionen
05. 1965-1968 Hans Berliner USA USA
06. 1968-1971 Horst Rittner Aust-Tyskland Aust Tyskland
07. 1972-1976 Jakov Estrin Sovjetunionen
08. 1975-1980 Jørn Sloth Danmark Danmark
09. 1977-1983 Tõnu Õim Sovjetunionen
10. 1978-1984 Victor Palciauskas USA USA
11. 1983-1989 Friedrich Baumbach Aust-Tyskland Aust Tyskland
12. 1984-1991 Grigorij Sanakojev Russland
13. 1989-1998 Mikhail Umanskij Russland
14. 1994-2000 Tõnu Õim Estland Estland
15. 1996-2002 Gert Jan Timmerman Nederland Nederland
16. 1999-2004 Tunç Hamarat Austerrike
17. 2002-2007 Ivar Bern Noreg Noreg
18. 2003-2005 Joop van Oosterom Nederland Nederland
19. 2004-2007 Christophe Léotard Frankrike Frankrike
20. 2004-2011 Pertti Lehikoinen Finland
21. 2005-2007 Joop van Oosterom Nederland Nederland
22. 2007-2010 Aleksandr Dronov Russland
23. 2007-2010 Ulrich Stephan Tyskland Tyskland
24. 2009-2011 Marjan Semri Slovenia
25. 2009-2013 Fabio Finocchiaro Italia Italia
26. 2010-2014 Ron Langeveld Nederland Nederland
27. 2011-2014 Aleksandr Dronov Russland
28. 2013-2016 Leonardo Ljubicic Kroatia Kroatia
29. 2015-2018 Aleksandr Dronov Russland
30. 2017-2019 Andrej Kotsjemasov Russland
31. 2019-2022 Fabian Stanach
Christian Muck
Ron Langeveld
Polen
Austerrike
Nederland Nederland
32. 2020-2022 Jon Edwards USA USA
# År Meister Nasjonalitet
1 1968-1972 Olga Rubtsova Sovjetunionen
2 1972-1977 Lora Jakovleva Sovjetunionen
3 1978-1984 Ljuba Kristol Israel Israel
4 1984-1992 Ljudmila Belavenets Sovjetunionen
5 1993-1998 Ljuba Kristol Israel Israel
6 2000-2005 Alessandra Riegler Italia Italia
7 2002-2006 Olga Sukhareva Russland
8 2007-2010 Olga Sukhareva Russland
9 2011-2014 Irina Perevjortkina Russland
10 2014-2017 Irina Perevjortkina Russland
11 2017-2020 Irina Perevjortkina Russland
12 2020-2023 Irina Perevjortkina Russland

Verdscupen ICCF

[endre | endre wikiteksten]
# År Vinnar Nasjonalitet
01. 1973-1977 Karl Maeder Aust-Tyskland Aust Tyskland
02. 1977-1983 Gennadij Nesis Sovjetunionen
03. 1981-1986 Nikolaj Rabinovitsj Sovjetunionen
04. 1984-1989 Albert Popov Sovjetunionen
5-A 1987-1994 Oleksandr Frolov UKraina Ukraina
5-B 1987-1994 Gert Timmerman Nederland Nederland
06. 1994-1999 Olita Rause Latvia Latvia
07. 1994-2001 Oleksij Lepikhov UKraina Ukraina
08. 1998-2002 Horst Staudler Tyskland Tyskland
09. 1998-2001 Edgar Prang Tyskland Tyskland
10. 2001-2004 Frank Schroder Tyskland Tyskland
11. 2008-2011 Reinhard Moll Tyskland Tyskland
12-E 2005-2007 Reinhard Moll TysklandTyskland
12-P 2009-2013 Matthias Gleichmann Tyskland Tyskland
13. 2009-2012 Reinhard Moll Tyskland Tyskland
14. 2009-2012 Reinhard Moll Tyskland Tyskland
15. 2012-2015 Klemen Sivic Slovenia
16. 2013-2016 Uwe Nogga Tyskland Tyskland
17. 2014-2017 Matthias Gleichmann Tyskland Tyskland
18. 2015-2019 Stefan Ulbig
Reinhard Moll
Tyskland Tyskland
Tyskland Tyskland
19. 2014-2016 Thomas Herfuth Tyskland Tyskland
20. 2017-2020 Sergej Kisjkin Russland
21. 2019-2021 Matthias Gleichmann Tyskland Tyskland
22. 2021-2023 Dmitrij Morozov
Matthias Gleichmann
Russland
Tyskland Tyskland

Veteranverdscupen ICCF

[endre | endre wikiteksten]
# År Vinnar Nasjonalitet
01. 2009-2011 Rob Kruis Nederland Nederland
02. 2013-2014 Vladimir Sergejev Russland
03. 2014-2016 Frits Bleker Hellas Hellas
04. 2015-2017 Reinhard Sikorsky Tyskland Tyskland
05. 2016-2017 Ralf Neubauer Tyskland Tyskland
06. 2017-2019 Mattia Boccia Italia Italia
07. 2018-2020 Sergey Novikov Russland
08. 2019-2021 Guy van Habberney Belgia Belgia
09. 2020-2022 Jean Claude Schuller Luxembourg Luxembourg
10. 2021-2023 Gediminas Voveris Litauen Litauen


Noregsmeistrar

[endre | endre wikiteksten]
  1. Olaf Barda, 1947
  2. Sverre Lillelien, 1948
  3. Olaf Barda, 1950
  4. Erik Madsen, 1952
  5. Einar Tinnesand, 1953
  6. Per Lindblom, 1954
  7. Kare Ormhang, 1955
  8. Henry Pettersen, 1956
  9. Daan de Lande, 1957
  10. Edvard Sterud, 1958
  11. Sverre Aarseth, 1959
  12. Edvard Sterud, 1960
  13. Daan de Lange, 1961
  14. Jan Svenneby, 1962
  15. Edvard Sterud, 1963
  16. Per Lindbolm, 1964
  17. Henry Pettersen, 1965
  18. Trygve Plukkerud, 1966
  19. Jan Svenneby, 1967
  20. Daan de Lange, 1968
  21. Einar Hatlebakk, 1969
  22. Edvard Sterud, 1970
  23. Edvard Sterud, 1971
  24. Odd Lie, 1972
  25. Nils Larsen, 1973
  26. Leif Øgaard, 1974
  27. Karl Michelsen Jr., 1975
  28. Henry Pettersen, 1976
  29. Øystein Sande, 1977
  30. Terje Wibe, 1978
  31. Dag Orseth, 1979
  32. Terje Wibe, 1980
  33. Terje Wibe, 1981
  34. Erling Iversland, 1982
  35. Terje Wibe, 1983
  36. Einar Hatlebakk, 1984
  37. Odd Lie, 1985
  38. Øystein Sande, 1986
  39. Tore Resøy, 1987
  40. Ivar Bern, 1988
  41. Petter Stigar, 1989
  42. Terje Wibe, 1990
  43. Jan Svenneby, 1991
  44. Janos Szalai, 1992
  45. Rune Gåsemyr, 1993
  46. Terje Wibe. 1994
  47. Sven Wisløff Nilsen, 1995
  48. Bjørn Minge, 1996
  49. Øystein Lorentzen, 1997
  50. Rune Bergquist, 1998
  51. Edvard Sterud, 1999
  52. Jens Otto Jensen, 2000
  53. Rune Bergquist, 2001
  54. Øystein Lorentzen, 2002
  55. Svein Olsen, 2003
  56. Øystein Lorentzen, 2004
  57. Tor-Arne Klausen, 2005 [1]
  58. Øystein Lorentzen, 2006 [2]
  59. Morten Lilleoren, 2007 [3]
  60. Arne Trana, 2008 [4]
  61. Cato bekkesletten, 2009 [5]
  62. Rune Andersen, 2010 [6]
  63. Arild Haugen, 2011 [7]
  64. Arild Haugen & Trond Glørstad, 2012 [8]
  65. Terje Hagen, 2013 [9]
  66. Reidar Gramstad, 2014 [10]
  67. Arild Haugen, 2015 [11]
  68. Anders Sten Johansen, 2016 [12]
  69. Anders Høyer Berg & Ove Hegelund, 2017 [13]
  70. Arild Haugen, 2018 [14]
  71. Finn Wister, 2019 [15]
  72. reidar Gramstad, 2020 [16]
  73. Arild Haugen, 2021 [17]
  74. James Steedman, 2022 [18]
  75. Anders Sten Johansen, 2023 [19]